Mannen bak dramaet eg skreiv bacheloroppgåva mi om fyller år i dag! Eller – han ville fylt år om han ikkje hadde vore daud. Og daud har han vore i eit par hundre år.
Egal – uansett. Goethe hat Geburtstag, og då må det feirast.
For eit år sida skreiv eg eit longt dadaistist drama i tre (eller var det fem) aktar om den litterære scena i Weimar rundt 1800. Og det viktigaste i den litterære scena i Weimar rundt 1800 var bromancen mellom Goehte og Schiller. (Viss du vil sjå ein masse germanisthumor og lære littmeir om tysk litteraturhistorie, sjekk ut Schoete.)
I høve dagen offentleggjer eg første scene av mitt storslåtte verk «Oh, Wolfie»
Dei som er med:
Johann Wolfgang von Goethe (Wolfgang)
Friedrich Schiller
Scene 1
Wolfgang og Friedrich sit i graset i ei idyllisk blomstereng
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Oh, Wolfgang!
Wolfgang
Oh, Friedrich!
Friedrich
Wolfgang, mir graut’s vor Dir!
Wolfgang
Nee, Friedrich, so geht’s nicht. Der Typ heißt Heinrich!
Friedrich
Aber, Wolfgang, heute (blir avbrutt)
Wolfgang
ER HEIßT HEINRICH!!! Und dann bist du Gretchen!!!
Wolfgang går av scenen for å hente ei kjole.
Scene 2
Og meir serverer eg ikkje i dag. Det kjem ein masse fiktive figurar frå både Goethe og andre sine verk etterkvart. Og lemurar og marekattar. Masse lemurar og marekattar.